Vi har hunnit med ett svep runt utställningens periferi och gjort iakttagelser.
Jag såg honom sitta längst där borta, åldrad, trött och med slitna kläder – den siste filmsamurajen. Det var alldeles tomt hos honom men han sken upp när jag slog mig ner på kontorsstolen. Han sålde filmskåp och filmvagnar och även gamla godingar som Mattsonkikare och gul tejp för att märka ut ”key images”. ”How are you doctor” sa han med bruten stämma. Jag hade inte hjärta att säga att jag var från ett digitalt landsting utan berättade om Sylmad och det behjärtansvärda arbete som denna eminenta organisation bedriver.
Han blev överförtjust och prisade den schweitziska läkarkåren för sin framsynthet, själv var han trött och ville lägga av, han hade inget sålt hittills och hade inga illusioner om resten av veckan. Jag insåg att mitt uppdrag inte var att vara geografilärare utan humanist så jag meddelade att jag tyckte skåpen var av mycket hög kvalitet och säkert skulle ha sålt bra hos oss hemma i Schweitz. Vi språkade en stund om livet i allmänhet och jag lovade jobba för hans sak via Sylmad och gav mig sedan ut på vandring igen. Jag inser att det var sista gången vi träffades. MSM, Medical Solutions of Minnesota är säkert inte med på nästa RSNA.
